De första åren efter att jag flyttade hemifrån bodde jag tillsammans med 30 st andra i en korridor här i Göteborg. Ett litet rum och en egen toalett. Vi delade kök. Under den tiden hade jag nästan inga blommor eftersom de bara dog. Den enda som överlevde var en palmliknande växt från IKEA som var seg. Men den längtade bara till sommaren så att den skulle få vatten av någon annan.
Det tog något år innan jag förstod att vårlyckan hänger ihop med tulpanerna mamma alltid ställde på bordet och att julen luktar hyacint. Men nu är jag helt fast. Jag tar med mig skott från trappuppgångar och vänner och planerar i små krukor och drömmer om en trädgård. När blev det såhär?
Känner igen mig! Jag hade faktiskt tänkt göra ett liknande inlägg själv. :)
SvaraRaderaJa, vad hände. Långsamt har det smugit sig på – det är kul att plantera, man blir glad när de blommar om osv. Trevlig helg på dig!
vart har du köpt din underbara stringhylla?
SvaraRaderakram
på rum21!
RaderaJag är likadan. Köper massvis med krukväxter som knappt får plats på mina få kvadrat och plockar blommor från rosbuskar när jag är full och tar med hem och sätter i små vaser.
SvaraRaderaUnderbar stopmotion!
SvaraRaderaÅh, finaste gifen!
SvaraRaderaJag är precis likadan! Gick från att ha noll blommor till att kidnappa bortglömda stackare i trappuppgången, köpa massa knasiga på IKEA och önska mig växter. Jag har insett att jag tycker att det är så rogivande att vara omgiven av levande och växande grejer. Och så är det fint att tänka att dom ger mig syre!
SvaraRadera