✂ + ☎ + ☁

Mitt liv just nu: Jag går till skolan, där jag klipper och klistrar. En modell, precis lika dan som innan. Eftersom den skickades till Kina och vi behöver en på tisdag. Sen ringer jag samtal. Hit och dit och stämmer av och skickar mail och ringer upp igen. Sen går jag hem till under en tät himmel och lägger mig, sover, vaknar och börjar om. Det är en slags hatkärlek. Det är enformigt, men jag älskar känslan av att man bara gör. Det finns inget val, bara att beta av liksom. Och att det finns ett slut. 15h i rad. Igen och igen. Men tillslut är det klart. Det är fint

september oktober november

Gillar jag hösten? NejGillar jag hösten? IblandGillar jag hösten? KanskeGillar jag hösten? HmFaktiskt jo.

trekronorsfynd

i helgen var jag och Mattias i Sarons second hand och rotade runt. Jag hittade dessa krokar i guld, som jag inte riktigt visste vad de var till, men som jag inte kunde lämna. Jag föreställde mig dem som något jag kunde fästa ett foto på och ha tillsammans med ramar på min blivande tavelvägg. I brist på utskrivna foton testade jag med lite allt möjligt när jag kom hemKanske behöver du ditt anteckningsblock på en spik vid sängen?Eller ett snirkligt bokmärke om du inte kommer ihåg var du slutade?En extra krona till en vanlig tavelram?Eller helt enkelt en hel vägg av fina bokframsidor? Själv behöver jag nog allt

@agnesregina + lite till

En lördag med symaskinen, köket i vårt husprojekt i skala 1:24, en delfin på min arm som sen trillade bort och när pumpan blev till.Min spegelbild i ytterdörren efter en lång helg av sång, På stan på fina golv, 5 år med honom på resturang och en eftermiddag hos mina föräldrar Evighesblomman som är fin för sjätte veckan i rad, en grå dag i Borås, Göteborgspromenad i myskläder och en ospeciell men god frukostEn dimmig Öresundsbro, antikvariatet som alltid har ett rum till att gå in i, höstpromenad med han&finskorna och ett försök till att bota kroppen med hämtpizzaPyssel och fetapaj (!) hos Galini, En dofthund på toaletten, hänger med den yngsta släktingen som ständigt tränar benmusklerna och lånar ut min plats i skolan till Ryan

16:15

Den här veckan har jag varit nerbäddad och sjuk men nu får det vara nog. Begravd under täcken har jag varvat sömn med pinterest, hemnet och instagram utan att lägga märke till klockan. Men så plötsligt blir lägenheten ljus och då vet jag att den är kvart över fyra och att Mattias snart slutar jobbet.

Det började i linne och slutade med jacka

När jag och Mattias var på Nya Zeeland under våran resa så tog vi oss en dagstur upp för att titta på vulkanen Tongariro. Den hade varit inaktiv i över 100 år, så jag kände mig ganska lugnTill en början var det varmt och skönt och kändes som en ganska vanlig promenadMen ju högre upp vi kom desto mer kläder fick vi ta på oss och desto mer förvandlades landskapet till en sagovärldMarken rök och vattnet var verkligen turkost. Det kändes som vi stod där och tyckte att någon överarbetat vyn i photoshop, men så var det ju inte. OverkligtPå vägen upp var vi nästan själva på leden så där gick vi pratade om drömmar och vad vi skulle äta till middag, som om detta var vardagOch tillslut kom vi fram. Det var vackert och jag var glad att den sov. Men så igår ringde Mattias från jobbet och berättade att han sett på expressen att den har vaknat! Den har skickat aska över 4 km upp i luften. Obehagligt, läskigt och lite fascinerande. Naturen alltså.

I en kopp

Precis innan jag skulle hem från skolan igår tittade jag in hos Flora och blev sugen på att baka scones. Och hennes små ugnsformar är ju så fina!Men eftersom jag inte har några formar själv, provade jag att baka i Mattias små kaffekoppar och det gick bra. Ganska varmt, men ganska mysigt. Det enda jag gjorde var att smöra koppen. Receptet var gott och innehöll havregryn. Bra måndagslyx

Hej min 1317:e måndag, förvåna mig

Jag heter Regina, Agnes och Hanna

Jag är för tillfället uppkrupen i soffan med filt och kudde och väntar på att maten ska bli klar

Jag är bra på att lägga märke till detaljer

Jag tycker inte om att välja bort saker för att tiden är för kort

Jag är dålig på att göra flera saker samtidigt

Jag läser bloggar och längtar efter att hitta en bok som jag inte kan lägga ifrån mig

Jag gillar när alla man känner kommer hem för att fira jul och staden man en gång bodde i blir som man minns den

Jag sjunger med när det är reklampaus

Jag älskar att drömma om framtiden

Jag är inte speciellt bra på höra av mig till mina vänner som bor långt bort

Jag föredrar dusch framför badkar

Jag tycker om dagsljus genom stora fönster, spontana utflykter, långa kramar, spelkvällar, tanken på att ha en hund, makaroner och Frida Sundemos röst

Jag är beroende av att inte vara beroende, nästan

Jag har på mig svarta strumpbyxor, klänning och Mattias luvtröja

Jag dricker för tillfället mycket te. Med massor av mjölk

Jag lyssnar på skinny love i denna stund

Jag blir arg på teknik som krånglar

Jag är rädd för oförstående människor

Jag önskar att saker inte gick sönder. Ting, drömmar, lyckliga slut

Jag är pinsamt dålig på att komma ihåg namn men minns ansikten

Jag är uppväxt i ett blått trähus som sedan blev grönt. På framsidan fanns grannar och på baksidan var det skog

puss!

Nattgäst, klänning och tv

Igår morse när jag vaknade var Josef hos oss. Han hade trippat in natten innan när jag låg och sov, så på morgonen fick jag säga hej och godmorgon. De diskuterade ställen i världen man kan åka till och dukade fram frukostSen tog jag på mig den här klänningen och sprang till bussen för att repetera hela dagen inför en konsert som vi hade på kvällen. Kul kul

Förresten har vi sagt upp våran tv. Det kan hända att den flyttar in igen, men just nu känns det ganska skönt.

Det kryper sig på

De första åren efter att jag flyttade hemifrån bodde jag tillsammans med 30 st andra i en korridor här i Göteborg. Ett litet rum och en egen toalett. Vi delade kök. Under den tiden hade jag nästan inga blommor eftersom de bara dog. Den enda som överlevde var en palmliknande växt från IKEA som var seg. Men den längtade bara till sommaren så att den skulle få vatten av någon annan. Det tog något år innan jag förstod att vårlyckan hänger ihop med tulpanerna mamma alltid ställde på bordet och att julen luktar hyacint. Men nu är jag helt fast. Jag tar med mig skott från trappuppgångar och vänner och planerar i små krukor och drömmer om en trädgård. När blev det såhär?

Förresten

Jag fick en fråga om min ring när den syntes underifrån i det här inlägget. Och mycket riktigt är jag förlovad! Mattias knöt ett band av silver runt mitt finger och frågade om jag vill bli hans ♥ Han frågade mig på den här platsen när vi var ute och reste

Knappmaskinen

Jag har en knappmaskin. Det är himla trevligt. Den kommer till användning när jag slår in paket, går på maskerad eller välkomnar nya syskonbarn till världen. För att göra en knapp behövs en baksida, framsida och en liten plastfilm för glans och extra skyddOch ett motiv. Här tog jag en illustration från Monkis senaste tidning. Annars fungerar det med nästan vad som helst. Tidning, foto, anteckningsblock, bokmärke, tyg.. Med hjälp av den snurrande kniven kan man få det precis runt och rätt storlek väldigt snabbt, men det fungerar också med sax, eftersom kanterna ändå viks inSen lägger man i framsida, motiv och plastfilm i fästet och skjuter det åt sidan, in under handtaget, och trycker ner ordentligtOch sen lägger man i baksidan i den andra hållaren och skjuter tillbaka fästet in under handtaget och trycker ner igenOch ut kommer då en färdig knapp! Redo att fästas på tröja, väska, jacka, vän, osv i all oändlighet

Saker flyttar runt

På våra 29 kvadratmeter byter möblerna plats då och då. Kanske för att hitta det optimala, kanske för att jag trivs bäst när det är så. Nu står teakbyrån bredvid pianot med magasin och lampa ovanpå. Blomman i flaskan plockade jag på vägen hem från skolan, ur en bortglömd rabatt, för över en månad sen. Fortfarande levande&fin.

Igår ägnade jag eftermiddagen åt att leta efter fina böcker på ett antikvariat, baka pizza och bestämma mig för att åka till Köpenhamn på fredag!

Exakt precis

2629440 sekunder =

43824 timmar =

1825 dagar =5 år =

Sedan vi blev viMattias, du är den bästa jag vet ♡