Den där Clive Staples alltså

PS

Jag skymtade ett balkongräcke på översta våningen när jag gick hem. 39 to go, sen har jag en färdig balkong! Skymtade även en cyklist i shorts och t-shirt.  F ö r  k a l l t

En sagostrand långt långt härifrån

När vi åkte längst alla vägar på Nya Zeeland stannade vi här och där för att titta på utsikten. Det här var en fantastisk strand som låg vid sidan av. Det fanns inte en människa och vi blev så peppade att vi var tvungna att springa av oss lite i sanden. Vågorna slog in mot sanden och det kändes väldigt mäktigt. När vi hade sprungit av oss ägnade vi en stund åt att samla fina stenar. Mest jag, Mattias sprang lite till.

Efter ett tag kom en pratglad kvinna som också hade stannat till sin bil för att njuta lite. Hon bodde i närheten och brukade stanna till för att pocka med sig lite fina stenar, hon med. Hon ville aldrig sluta prata och gav oss förslag på flera veckors aktiviteter vi inte fick missa. Sen fortsatte vi våran resa, lite piggare, lite gladare.

En förväntansfull låda

I fredags kom det en låda med ett litet nytryckt projekt som jag satt med i veckan. Det är så spännande att se hur verkligheten blir när man suttit och jobbat framför skärmen. Annars har två av mina syskonbarn   hälsat på här idag. Så kvällen har gått åt till att rita och stämpla.

Smådjur

När man har suttit vid datorn för länge kliar det lätt i fingrarnaSå det senaste har det kommit till en hel hög av små figurerMustaschen skar jag ut i ett suddigum och stämplade

Det är det lilla som gör det...

 ...som en ätbar etikett på brödet. 

Idag för fyra år sedan

Låg vi och pratade på hans säng och bestämde att, nu är det vi

Precis

Nu är klockan elva minuter över elva den elfte november tvåtusenelva. Alltså 11/11/11 11:11. Vilken grej

Reklam reklam reklam

När man är sängliggandes hinner man se alldeles för mycket på tv. Och då också ganska mycket reklam. Men jag gillar reklam. Det är kul att se när något är genomtänkt. Försöka förstå hur de menar eller vilka reklamen riktar sig mot. Men vissa reklamer står jag inte ut med över huvud taget! Just nu känner jag så här:

Jag älskar:
Polia
Ikea
Bredbandsbolaget
Ica
If
Preem
Specsavers

Jag hatar (!) :
Ipren
Postkodlotteriet
Mekonomen
Microsoft
Betsafe
Beracca boost

Hatkärlek:
Halebop

Dr Alban

Igår kväll tittade jag på när Carina Berg flyttade in hos Dr Alban. Jag visste inte så mycket om honom som person innan men jag måste säga att tog mig med storm. Vilken skön människa. Och sen blir man ju glad av 90talet. Kolla på programmet här. Eller bli lite nostalgipeppad av detta (Och glöm inte att tänka in tandläkaren/småbarnspappan/städnörden i videon)

Paris i min hand och himlen i hans ögon

Jag hittade mitt armband från Paris som varit borta sedan jag flyttade in i min lägenhet. Jag köpte det när jag var på bilsemester där när jag var 12 år. Små mynt med olika byggnader från Paris på. Och sen hans ögon som speglar himlen. Så fina! 

En annan värld, en annan tid

Så känns det nästan när man ser de här bilderna. Efter några nätter i Hong Kong flög vi vidare till Nya Zeeland. Där hyrde vi en campervan och började våran resa på riktigt. Eftersom vi var i fel dygnsrytm från Hong Kong var det hopplöst att sova på planet och när vi kom fram var vi så trötta att vi inte visste var vi skulle ta vägen. Sen skulle vi köra på fel sida av vägen för första gången, så lite oroliga var vi. Det slutade med att vi fick ta en powernap på en parkering efter en, minst sagt, svettig första färd genom Auckland. Sen fortsatte vi att åka norr ut till Paihia där det fortfarande var sommarvarmt och på vägen dit njöt vi av utsikten.

Hello!

Den här lilla silversticket skaffade jag mig i helgen. Men än har jag inte fått inviga det, för jag har gått och blivit sjuk. Andra gången på samma höst. Fy sjutton vad långtråkigt. Men eftersom jag inte hann åka hem till stan har jag blivit väl omhändertagen, vilket inte är dumt. När mamma kom hem från jobbet hade hon en liten uppmuntran med sig i form av senaste numret av family living där Clara visar upp mer av sitt hem, så man kan väl säga att jag har det bra i obraheten

Yoko Ogawa

"Ogawas berättare är en ung, ensamstående mamma som arbetar som hushållerska. En dag får hon jobb hos en gammal matematikprofessor, ”doktorn”, som varje dag vaknar upp och tror att det är 1975. Hans kostym är full av minneslappar, på den viktigaste står det: Mitt minne varar bara i åttio minuter."

Jag hörde om denna boken i februari innan vi åkte ut och reste, men hann inte köpa den så jag fick med den på vägen. Men nu har jag börjat läsa. Jag hoppas verkligen den är lika mysig som det verkar. Den är översatt från japanska och ibland skrivs det om vuxna skostorlekar i 24 och antal tecken i namnet, som en liten glimt av olikheter

Det gröna sköna

idag är jag långt ifrån stad och betong och umgås med familjen

Tajts från 90talet

Jag tog dem från min mor. Han tog dem ifrån mig.

Nu ska jag iväg och fira ett födelsedagsbarn!

Inte just detta, men ett annat. Sen ska jag passa på att fixa det sista på mitt toalettgolv så att det blir klart till slut. Trevlig helg!

Strinning&jag

Jag berättade ju för ett tag sen att det hade hänt något väldigt trevligt i min lägenhet. Och nu ser det ut så här! Kartan stod på mitt gamla jobb, oanvänd bakom en dörr, och det är den ju faktiskt för fin för att göraPå ett hyllplan vandrar alla djuren iväg på led (Djuren var ju med i filmen, ni vet)Annars flyttar sakerna fortfarande runt lite varje dagIdag hänger det en klänning här

 Det var allt jag ville berätta, hej 

Jag

Gillar: Att sitta med Illustrator
Gillar inte: Tidiga morgnar
Älskar: Mattias&pyssel
Älskar inte: Att laga mat

Klarar: Att folk rapar

Klarar inte: Dåligt bordskick

Vill: Ha mer tid
Vill inte: Att saker ska ta lång tid
Övrigt: Längtar tills jag fått upp mina tavlor på väggarna

Dansa bör man

annars dör man? Som ovan eller så här, så här, eller så här. Själv dansar jag bäst&mest framför spegeln.